minochkanskedinblogg

När jag var liten trodde jag alltid att jag skulle bli något riktigt häftigt, jag trodde jag skulle bli karatekid och bo i fattiga länder och kriga för alla fattiga barn. Jag trodde också att jag skulle bli en rymdpolis (jag var 7 år) när jag insåg att det här inte var några riktiga yrken blev jag förkrossad. Jag kommer ihåg att jag mådde väldigt dåligt några dagar och mina föräldrar var väldigt oroliga för mig, ”men #### ska du inte sats på att bli lycklig bara” Det där ligger printat i min skalle. Jag var 7 år, kom igen, hade nog räckt med att ge mig godis. För nu strävar jag efter att bli lycklig, och det är inte lätt. Inte lätt i tell ya!

/den som inte bryr sig