minochkanskedinblogg

Hormorgon. Hela socialamediavärlden äcklar sig mot mig:

"ÅH, yolo, följ ditt hjärta, gå dit dina drömmar leder dig, nanananaaa, sa jag yolo förresten? YOLO!  Yoooooloooo! Med asmånga hashtags!! Hashtag/hashtag??" 

 

Jaha, okej då. Visst. Vad säger mitt hjärta idag, då? Jahaja, att jag inte vill gå till jobbet. Igen! Oj då. Säkert trettionionde gången bara denna vecka, och det som bara är onsdag.. Men jag följer hjärtat lite då, och åker hem eller något annat riktigt skoj. Få se, inom en halvtimme kommer mina kollegor börja telefonjaga mig, hysteriskt. Min chef kommer skicka arga mejl, jag kommer få kicken. Jag kan inte betala hyran och alla blir jättearga på mig. Och då blir jag ledsen, för jag har vissa problem med konflikträdsla och sådär. 

 

Kanske hamnar jag tillslut i samma gathörn som den där uteliggerskan på Mariatorget som jag och en kompis en gång köpte hamburgare till men strax efteråt fick tillbakaslängd i ansiktet pga mycket otacksam och säkert lite psykotisk.

Och där och då - bredvid den där uteliggerskan i gathörnet - då kan jag nog ändå VARKEN känna att "jajamen, jag följde ändå mitt hjärta" ELLER hashtaga "yolo" på instagram och känna mig helt säker i uppfattningen att det var himla rätt, det här beslutet att göra som de uppmanar till på sociala medier. 

Jag kommer ju för fan inte ens ha någon jävla iphone att hashtaga från. 

 

Kontexten i detta är att era motton bara är skit. Skit från den äckligaste slynan i stan, på den äckligaste toalett ni någonsin gnuggat era egna vidriga rövar mot. 

 

PS. Fick googla yolo. Pga visste egentligen inte vad det betydde. Nu vet jag. Och jag är inte imponerad.... inte alls. I say yolno. DS 

 

/den som nästan bryr sig