En jävligt bra blogg som bjuder på pissiga händelser från vardagen, men också helt normalt shiet. Precis samma shiet du går och tänker på varje dag. Ja, vi vet att du är ett äckel innerst inne.
Jag tror nämligen att jag har det i mig. Jag kan fan vara hård. Men steget är långt mellan att då och då vara sylvass och att klä svinbra i keps. Och det vet ju ALLA - att det är gangsta att bära keps. Jag älskar keps. Kepsar älskar inte mig, verkligen inte. Kepsar älskar folk som köper tillhörande coola baggyjeans och lyssnar på tung musik och typ ÄR sin musikstil. Jag gillar tung musik! Jag gillar t.ex När solen går ner med Aki. Men det räcker inte... det duger inte alls. Det är inte tungt nog. SÄRSKILT INTE NÄR ANDRA LÅTJÄVELN PÅ SPELLISTAN ÄR YOU MED ROBIN STJERNBERG. Då avslöjar jag mig ju direkt!
Jag är ingenting annat än ett kinderägg. Lovande på utsidan, tom på insidan.. Och smaklös i det mellersta laget.
*konstpaus*
AHAHAHAHA. Skämtade bara. Jag är skitsnygg i keps! SKITSNYGG!
Okej hörrni. Varför envisas vissa med att kalla sina partners för gumman, plutten och speciellt baby? Jag testade det här på mitt ex en gång, här är resultatet:
-Hej babyyy…
Jag såg på honom och märkte hur han sjönk lite och tappade färg, han såg helt förstörd ut. Jag tänkte ”Okej fan, jag måste lösa det här SNABBT!”
-Gangstershiet, vräker jag ur mig.
Han fick färg i ansiktet igen och rätar till sig. Sen säger han högt, ”Yeah, im babygangstahshiet!”
Tackar min snabba hjärna.
Iallafall, kalla era killar/tjejer för nått coolt istället. Kränk dem inte. Här får ni lite tips om ni ändå vill kalla honom/henne nått med baby.
När jag var liten trodde jag alltid att jag skulle bli något riktigt häftigt, jag trodde jag skulle bli karatekid och bo i fattiga länder och kriga för alla fattiga barn. Jag trodde också att jag skulle bli en rymdpolis (jag var 7 år) när jag insåg att det här inte var några riktiga yrken blev jag förkrossad. Jag kommer ihåg att jag mådde väldigt dåligt några dagar och mina föräldrar var väldigt oroliga för mig, ”men #### ska du inte sats på att bli lycklig bara” Det där ligger printat i min skalle. Jag var 7 år, kom igen, hade nog räckt med att ge mig godis. För nu strävar jag efter att bli lycklig, och det är inte lätt. Inte lätt i tell ya!
Vad folk är äckliga i lokaltrafik. Idag hostade en kvinna tre centimeter från mitt ansikte på tuben och jag svär på gud att jag såg bakterier bilda moln runt min stackars lekamen och borra sig djupt in i mitt immunförsvar.
Så då slog jag skiten ur henne. Det blev ett jävla liv, kan man säga!
Vad ÄR det med årets Melodifestival egentligen? Jag gillar allt med den! Plötsligt har något jävligt B blivit ganska A och låtarna snurrar på repeat i min iphone. Robin är ju bara helt jävla sanslöst bra och Ulrik tror att han är Bono men det gör liksom ingenting eftersom det är jättegulligt och Mr Ewald kan vi verkligen inte prata om eftersom jag drabbas av extrem kåtma varje gång jag tänker på hans intensiva punggrepp och ingenting, alltså INGENTING hellre vill än att han kommer och sätter på mig HÄR OCH NU men vi KAN prata om Yohio istället.
Alltså, Yohio. Han är snygg och utstrålar sex. Jag skulle verkligen, verkligen kunna ligga med honom. I klänning och hela köret. Ja! Det skulle jag! Visst är han porrig på något japanskt askonstigt vis?
Nu när jag tänker efter SKULLE jag kunna ligga med Sean Banan också. Fast kanske utan blöjan.
Men i vanlig ordning är det väl bara Christer Björkman som skulle nappa på mina inviter. Så jävla typiskt min otur.
Det är utmattande att gräva i sitt inre. Jag vet det, för jag gjorde ett test igår.
Briggs Myers personality test heter det och efter 76 analyserande frågor räknar datorn ut vilken av 16 olika personlighetstyper just du är. Och jag vet - jag är också skeptisk till hokus pokus new age flumpsykologi - men detta är ren och skär vetenskap baserat på verkliga personlighetstyper. Det är sanningar vi talar om här.
Och ja.. Vad ska man säga? Jag har alltid trott att jag är en djupt komplex person med svåra tankegångar och praktiskt taget omöjlig att förstå sig på.
Men nej! Över 12% av jordens befolkning hamnar i samma personkategori som jag, i en s.k ESFJ-personality.
Jag blev så kränkt av den slutsatsen att jag gjorde testet igen. Och igen. Vid tolvtiden i natt gav jag upp när skärmen för fjärde gången nästan skrek ut sin slutgiltiga dom. "YOU ARE AN ESFJ-PERSONALITY. JUST FUCKING DEAL WITH IT".
Men jag kan inte deal with it! Min komplexitet, då? Allt det svåra och djupsinniga jag så krampaktigt håller i? Det är svårsmält för mitt psyke, det här.
Min syster tillhör en personkategori där bara 2,3 % av mänskligheten passar in. Jag orkar inte tänka på att hon från och med nu alltid kommer kunna skylla sina snedsteg och märkliga beslut på Briggs Myers.
Det finns små saker som påminner mig om att jag börjar bli äldre som t.ex att jag börjat gilla att laga mat, jag älskar att kolla på Dallas, jag gillar marianne godis OCH after eight och jag kan faktist med risk att det låter töntigt bli lite stolt, brukar tänka ”Ha! Här sitter jag och snaskar i mig min marianne medans spaghettin kokar”. Och allt det där är mitt val, jag sitter och njuter av min marianne medans jag glider in i vuxen livet..Däremot hände en förskräcklig sak häromdagen, fick ett brev. Brukar inte få så många brev så blev ganska glad i början när jag skulle öppna det. Ut ramlar en kondom, först log jag men sen läste jag brevet.. ”Kära ###, du är nu för gammal för att gå till ungdomsmottagningen, nu släpper vi dig.. ut i det vilda. Du får helt enkelt klara dig själv, du är gammal.. för gammal för oss, hajjar du? Gammal” .
Jag gapar av förskräckelse och ut ramlar min lilla marianne.
Efter några års snack om att skaffa blogg har vi äntligen gjort slag i saken, här ska vi berätta lite om våra liv..Which are awesome!!! Skämt åsido. Vi lever helt vanliga liv, går igenom exakt samma sak som dom flesta. Vi kommer skriva om våra småkriser, utbildningsångest, jobb, vänner. Vi kör bara rakt på, ni kommer tyvärr inte få en presentation av oss. Det enda ni får veta är väl att den ena av oss inte bryr sig ett jävla skit. Och att den andra bryr sig lite, fast egentligen inget alls.